Tveksamt.

Ibland blir jag väldigt tveksam till vad det är för något jag intalar mig själv. 

Jag försöker tänka positivt å trösta mig själv med att allt kommer att falla på plats och att allt kommer att ordna sig. 

Sen kommer såna där underbara lyckorus och jag kan inte annat än le. 
Varpå nästa stund, faller halva min värld ihop för att påminna mig om att jag minsann inte förtjänar att vara lycklig. 

Jag drar på mig en mask och försöker att dra upp huvudet å se till att hålla det högt. Varpå jag ännu en gång lyckas trassla in mig i alla dessa trådar av ond karma som någon lyckats fälla på mig. 

Gång på gång får jag talat om för mig vad jag borde ändra på. Göra. Bli bättre på. Skaffa. Fixa. Ordna. 
Och gång på gång misslyckas jag. 

Men ändå på något sätt lyckas jag stå där igen. Väntandes på nästa avslag. 
Med ett leende på läpparna i ett försök att vända det hela till något positiv. 
Och gång på gång hör jag någon fråga "tror du verkligen att du duger?" 

Och svaret på den frågan är nej.
Jag tror inte att jag duger. 
Jag försöker intala mig att jag duger. 
Ibland räcker det och ibland gör det inte det. Jag blir väldigt besviken när det inte räcker. Men inte glad när det räcker. 

Jag vet inte om de är det som är mitt problem? Jag siktar för högt och när jag inte levererar på de sättet jag önskar så faller jag pladask. Eller är det att jag inte kan lägga band på det jag känner? Att jag känner för mkt och på så sätt blir låst i mitt sätt att tänka och agera? 

För om det är så, berätta bara de så jag vet vart det sitter. För jag orkar faktiskt inte hålla på att kämpa varje jävla dag med att försöka ta reda på vad det är för fel. För oavsett vad folk tror, så vill jag faktiskt bara duga till något. 

Och kan jag inte ens lyckas med de. Ja vad är det då för mening med att hålla på att sikta högt? Eller ens försöka...?!


Kommentarer
Helena

Det bästa med de där skit-jävla-jobbiga-dagarna är att man uppskattar de bra dagarna OTROLIGT mycket när de väl dyker upp!

Så välkomna dem och tänk på att snart kommer det fantastiska tider som uppväger allt skit!

Separationer och flyttar blandat med barnuppfostran och trotsåldrar och diverse annat som livet gärna slänger åt en när man minst anar det kommer att göra dig ännu starkare och bättre helt enkelt. Och till alla som tycker att du borde göra si å så, skaffa ditt och datt så kan du bara säga: Jag e vuxen, jag gör vaaa jag vill! Good luck! (Efter regn kommer sol har jag förresten hört!)) Kram på dig

2014-04-29 @ 13:52:55
URL: http://blogg.vk.se/e-lack/
Sara

Våga inte ge upp! Du har inte gjort det tidigare så det är inte dags att börja nu.
Du har en stark kärna, glöm inte det.

2014-04-30 @ 10:02:16


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

♥Jordgubbsdrömmar♥

Sötblogg med söta drömmar...

RSS 2.0