När hela hjärtat spricker på en gång.

När allting om och om igen händer på samma gång. När tårarna rinner och man inte får någon luft. När paniken brinner i hjärtat och den enda utväg man ser är helt fel väg. 

Som en ond spiral snurrar man in sig och trampar på den ena taggen efter den andra. 

Man kunde tro att man lärt sig. Att man lär sig av sina misstag och att man faktiskt lyssnar på sig själv. 

Men det gör man aldrig. Man kastar sig in i leken gång på gång. Fritt fall från högsta topp och rakt ner i avgrunden.
 
De djupa bottenlösa hålet av både hat och förakt. De där hålet som är fyllt av sorg och smärta. 

När man inte längre kan andas för att allt blir tyngre och tyngre. När smärtan blir för påtaglig och man svimmar av utmattning. 

Och sen den eviga frågan - varför gör jag så här?! 

Höra ditt hjärta slå..

Jag vill ligga på ditt bröst. 
Höra ditt hjärta slå.
Känna dina armar kring mig.
När du drar fingrarna i mitt hår.
Känna mig trygg..
Att bara glömma allt runtomkring.
Bara få andas, le, njuta. 
Bara få vara där. 
Med dig. 

Im scared to get close and i hate being alone.

Love will fuck you up
more then drugs ever will...

But drugs dont break your heart,
people do!

sjukdomstider

Det finns mycket man klarar av men feber slår ut det mesta.
Tankarna, kroppen, själen. Allt blir pausat.
Det är skönt. Men också väldigt konstigt.
Vad gör man? 
Inte mycket mer än att ligga i fosterställning och invänta en bättre dag.
 
Jag hoppas en bättre dag dyker upp snart!
Nu e jag less.

Hello, can you heal me?

They say time makes it all better. 
I say time just goes and its all the same...

Inget.

När man inser den bittra sanningen är det alltid för sent. Jag visste att det var något jag skulle hinna fucka idag men jag trodde aldrig det skulle vara dig. 
Du är för bra. Jag förtjänade aldrig dig. Ångrar inte en sekund med dig. Jag levde på extra liv från första stund. 
Ibland är man helt enkelt inte bra nog och får stå sitt kast. 

Faller

Ni vet när man börjar gräva sin grop och bara fortsätter. Jag är mästare på det.
Jag fortsätter gärna till Kina bara jag kommer undan vissa känslor. Jag vet inte varför jag gör så. Jag antar att det är pga rädsla...

Speciell!

Igår fick jag mig en överraskning av rang. Har nog aldrig varit så mållös!
Vilken chock. Vilken värme!
Helt otroligt så mycket tårar av glädje som föll. Jag kan inte tacka nog mycket!
Blev så paff. Är fortfarande paff. 
Helt galet magiskt! 
Stjärnorna vill mig väl. Är helt varm i hela kroppen! ❤️

Som en stjärna klar

Den där känslan.
Helheten.
När man är trygg.
Sig själv.
När man bara kan vara.
Drömma.
När det känns som man har allt.
Det är som den klaraste stjärnan som lyser på en natt svart himmel. 
Den känslan tar jag med mig från natten som var. 

Det oundvikliga...

När känslorna faller på..
När det hela blir en fråga som inte går att knuffa undan, inte går att undvika.
När frågan ställs om och om igen.
Fast såklart aldrig högt. 
Bara inne i huvudet.
Det är där den mal på.
Åker runt, kommer tillbaka och studsar iväg med en väldig fart. 
När man försöker stanna upp, inser sina misstag, sina brister i sin borg.

När någon river muren man byggt upp så fint från grunden. När man försöker hindra sig själv från att krossa muren och blotta hela sig själv. 
När man står där helt naken i en varm famn och bara vill stanna där för evigt. 
Även om man blir sårad. 

Den där längtan om att hitta fram, hitta hem. Få känna värmen, kärleken och tillhörigheten. Att få finnas och tro på något som är så otroligt vackert. 
Men frågan mal på, det oundvikliga är för nära. För påträngande och medan muren faller och en naken kvinna blottas så återstår alltid frågan...


♥Jordgubbsdrömmar♥

Sötblogg med söta drömmar...

RSS 2.0