När hela hjärtat spricker på en gång.

När allting om och om igen händer på samma gång. När tårarna rinner och man inte får någon luft. När paniken brinner i hjärtat och den enda utväg man ser är helt fel väg. 

Som en ond spiral snurrar man in sig och trampar på den ena taggen efter den andra. 

Man kunde tro att man lärt sig. Att man lär sig av sina misstag och att man faktiskt lyssnar på sig själv. 

Men det gör man aldrig. Man kastar sig in i leken gång på gång. Fritt fall från högsta topp och rakt ner i avgrunden.
 
De djupa bottenlösa hålet av både hat och förakt. De där hålet som är fyllt av sorg och smärta. 

När man inte längre kan andas för att allt blir tyngre och tyngre. När smärtan blir för påtaglig och man svimmar av utmattning. 

Och sen den eviga frågan - varför gör jag så här?! 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

♥Jordgubbsdrömmar♥

Sötblogg med söta drömmar...

RSS 2.0