Du är som medicin för min själ...

De dagar som känns mörka.
Då får du mig att se ljuset.
De dagar som känns jobbiga.
Då får du mig att orka.
De dagar som känns sorgsna.
Då får du mig att le.
De dagar jag inte kan sluta tänka.
Då ger du mig en kram och jag försvinner i tomma intet...

Att ta saker för givet..

När man inte sovit bra på flera år är en natt med drömmar, sköna, roliga drömmar något av de bästa man kan begära. Man blir dock fruktansvärt trött av att sova när varken kroppen eller själen är van. 

Det här var bland de bästa nätter på otroligt länge. Jag hoppas på att det kommer många fler av denna sort.

Nu fortsätta work!

I dina ögon lyser mörker...

 
Ögonen är själens spegel och ibland kan man se själen tydligt.
Det är fint för den sekunden är inte lång. 
En sekund av trygghet och att personen litar på en.
Det är otroligt sällsynt och fint.
 
Jag önskar att jag var den som kunde få dig att se det jag ser.
Att se dig, värmen och kärleken som finns där.
Få fram ljuset och låta din själ få ro från allt.
 
Tron på att allt kommer bli bra är allt jag kan leva på.
Att de enda mörker vi ser är nattens skugga 
och att vårt liv lyses upp av månen och stjärnorna. 
 
Värmen från solens strålar omfamnar mig.
Du omfamnar mig med trygghet, kärlek och värme.
Ni är lika du och solen. 
 
Som en magisk plats för alltid
fast det är för en sekund
så håller hoppet mig vid liv.
Jag vill leva för alltid och för evigt.
Med dig vid min sida känner jag mig stark.
Som en ande som svävar fritt.
Din aura är bland det vackraste jag sett...
 
 

down.

Länge sedan jag fick ett backslag nu.
Man borde ju inte bli förvånad egentligen.
Menar, det har ju trots allt gått en månad där jag haft en sur dag.
Så egentligen får jag väl vara riktigt nöjd.
 
Men det är jag såklart inte.
This backfire shit aint my thing.
 
Aja.
Bara å packa ihop sig själv å dra vidare.
På alla plan!

Ingenting är omöjligt!

Visst finns det saker som kunde ha varit enormt mycket bättre.
Men det känns som jag är på väg mot rätt håll.
Jag vet att jag siktar högt och samtidigt skjuter lågt.
Men det finns inget annat att göra just nu.
Skjuter jag mig själv i foten får jag skylla mig själv.
 
Jag känner mig tillfredställd med läget. 
Lurar mig själv att jag är lycklig fast jag mestadels känner mig jävligt trött.
Men det är så det får vara just nu.
Falsk lycka är betydligt bättre än ingen lycka.
Känns konstigt men det är så det får vara just nu.
 
Lycka är alltid tillfälligt och därför får man ta till vara på den medans den finns.
Även om man är sin egen lyckas smed kan man inte alltid påverka det hela.
Ibland rinner sanden ur...
 
Däremot är jag otroligt glad över att jag fått börja jobba och säljer igen.
Att sälja ger mig ett kick och det är bara att köra på.
Jag känner mig på hugget samtidigt som jag känner mig rädd.
Vet inte om det är för att jag har så otroligt höga mål för mig själv eller om 
det är för att jag måste sikta högt för att komma någon vart just nu?
Eller är jag rädd att faktiskt lyckas? 
 
Vad innebär det egentligen om jag lyckas? 
Det skulle helt klart förändra exakt allt.
Möjligheterna för vår framtida lycka står helt klart på spel...

Att leva?

Får ofta höra att jag ska njuta av stunden. Leva just här och nu. Lära mig leva. Jag förstår det hela...

Frågan är hur mycket kan jag leva för stunden när den stunden har ett slutdatum?

Last time?

Ni vet när man tar steget ut. När man lämnar ett ställe.
Den där känslan när man inte vet när nästa gång blir då man ska tillbaka, 
ifall man ska tillbaka. Den känslan!
 
Idag gjorde jag mitt kanske sista pass i butiken. 
De här året har verkligen bjudit på otroligt många "sista gången".
Kanske till och med för många om ni frågar mig.
 
På torsdag sätter jag foten på nya stället - igen. 
Har varit där en gång på intervju förut. Så helt nytt blir det inte.
Men ändå. Denna gången börjar jag där! 
Så sjukt spännande. Men också lite nervöst faktiskt.
 
Jag älskar att vara lite små nervös. 
Det betyder att det betyder något för mig.
Hade jag varit likgiltig så hade jag kunnat skita i det hela.
 
Prinsessan e hemma här sen igår. 
Imorgon är det tandläkaren för henne så vi är helt lediga.
Utom den lilla timmen då vi ska dit. 
Känns bra då jag går kurs torsdag-söndag denna vecka och 
hon då kommer vara med farmor å gå på kalas mm.
 
Idag har vi öppnat lite paket och testat alla kläderna.
Perfekt när man får massa fint att klä prinsessan i!
 
Längtar så otroligt mycket till att vi ska flytta. 
Helt galet så kul det ska bli att äntligen kunna få ordning på exakt allt.
Kanske inte på en gång, men tids nog :)
Mor hade skickat med lite mer inrednings prylar till mig
och jag längtar tills jag får fixa å piffa!
 
Något annat som jag längtar efter är Hannabanana! 
Oj så sjukt skönt det ska bli med henne igen. 
Det här med buzy life för henne och mig samtidigt gör att vi måste 
planera in våra små snickelisnackisar och hälften blir osagt.
Galet så mycket man missar på kort tid.
 
Längtar så otroligt!

Jag inväntar en förändring.

Den där känslan när man bara sveps över av känslor.
När man känner att man mår bra. Trots allt som händer.
Alla känslorna bara blir ett med en själv. Man känner sig övermäktig och livrädd.
 
Man känner sig varm i kroppen. Allt är perfekt för man ser inte det operfekta.
Man ser bara lösningar, skratt och allt är rosa hjärtan.
 
Sen plötsligt inser man vart man är på väg och stannar till av rädsla.
Tänk om jag är på väg att förlora allt? Tänk om jag skulle klanta mig?
Vad händer då? 
 
Jag vet att jag är en sucker for love och jag vet att jag ibland inte borde. 
Men jag kan inte hjälpa det. Ibland träffar man bara personer man klickar med.
Och livet blir så där perfekt fast det inte alls borde vara det.
 
Jag inväntar en explosion. Att allt går åt helvete. Att inget blir som jag vill.
Men faktum är att jag denna gången inte ens bryr mig ifall det skulle gå helt fel.
För så här är det. Går det fel så var det inte meningen. 
Då var det inte rätt och det finns egentligen ingen mening med att vara ledsen.
 
Dessutom har jag inte skrattat eller känt mig så här glad på väldigt länge.
Inte ens förra veckan när jag kände mig helt tom. När både stress och press blev för mkt.
Inte ens då var jag ens i närheten av att känna mig ensam. 
 
Aldrig förr har jag haft så mycket lycka kring mig. 
Så mycket positivt att se fram emot.
Så många människor att älska på samma gång.
Det kanske bara är en positiv våg som sköljer över mig
men jag ska ta tillvara på den och njuta varje sekund.
 
Man lever bara en gång - och den gången är här och nu!

♥Jordgubbsdrömmar♥

Sötblogg med söta drömmar...

RSS 2.0