Hello, can you heal me?

They say time makes it all better. 
I say time just goes and its all the same...

Inget.

När man inser den bittra sanningen är det alltid för sent. Jag visste att det var något jag skulle hinna fucka idag men jag trodde aldrig det skulle vara dig. 
Du är för bra. Jag förtjänade aldrig dig. Ångrar inte en sekund med dig. Jag levde på extra liv från första stund. 
Ibland är man helt enkelt inte bra nog och får stå sitt kast. 

Faller

Ni vet när man börjar gräva sin grop och bara fortsätter. Jag är mästare på det.
Jag fortsätter gärna till Kina bara jag kommer undan vissa känslor. Jag vet inte varför jag gör så. Jag antar att det är pga rädsla...

Speciell!

Igår fick jag mig en överraskning av rang. Har nog aldrig varit så mållös!
Vilken chock. Vilken värme!
Helt otroligt så mycket tårar av glädje som föll. Jag kan inte tacka nog mycket!
Blev så paff. Är fortfarande paff. 
Helt galet magiskt! 
Stjärnorna vill mig väl. Är helt varm i hela kroppen! ❤️

Som en stjärna klar

Den där känslan.
Helheten.
När man är trygg.
Sig själv.
När man bara kan vara.
Drömma.
När det känns som man har allt.
Det är som den klaraste stjärnan som lyser på en natt svart himmel. 
Den känslan tar jag med mig från natten som var. 

Det oundvikliga...

När känslorna faller på..
När det hela blir en fråga som inte går att knuffa undan, inte går att undvika.
När frågan ställs om och om igen.
Fast såklart aldrig högt. 
Bara inne i huvudet.
Det är där den mal på.
Åker runt, kommer tillbaka och studsar iväg med en väldig fart. 
När man försöker stanna upp, inser sina misstag, sina brister i sin borg.

När någon river muren man byggt upp så fint från grunden. När man försöker hindra sig själv från att krossa muren och blotta hela sig själv. 
När man står där helt naken i en varm famn och bara vill stanna där för evigt. 
Även om man blir sårad. 

Den där längtan om att hitta fram, hitta hem. Få känna värmen, kärleken och tillhörigheten. Att få finnas och tro på något som är så otroligt vackert. 
Men frågan mal på, det oundvikliga är för nära. För påträngande och medan muren faller och en naken kvinna blottas så återstår alltid frågan...


Du är som medicin för min själ...

De dagar som känns mörka.
Då får du mig att se ljuset.
De dagar som känns jobbiga.
Då får du mig att orka.
De dagar som känns sorgsna.
Då får du mig att le.
De dagar jag inte kan sluta tänka.
Då ger du mig en kram och jag försvinner i tomma intet...

Att ta saker för givet..

När man inte sovit bra på flera år är en natt med drömmar, sköna, roliga drömmar något av de bästa man kan begära. Man blir dock fruktansvärt trött av att sova när varken kroppen eller själen är van. 

Det här var bland de bästa nätter på otroligt länge. Jag hoppas på att det kommer många fler av denna sort.

Nu fortsätta work!

I dina ögon lyser mörker...

 
Ögonen är själens spegel och ibland kan man se själen tydligt.
Det är fint för den sekunden är inte lång. 
En sekund av trygghet och att personen litar på en.
Det är otroligt sällsynt och fint.
 
Jag önskar att jag var den som kunde få dig att se det jag ser.
Att se dig, värmen och kärleken som finns där.
Få fram ljuset och låta din själ få ro från allt.
 
Tron på att allt kommer bli bra är allt jag kan leva på.
Att de enda mörker vi ser är nattens skugga 
och att vårt liv lyses upp av månen och stjärnorna. 
 
Värmen från solens strålar omfamnar mig.
Du omfamnar mig med trygghet, kärlek och värme.
Ni är lika du och solen. 
 
Som en magisk plats för alltid
fast det är för en sekund
så håller hoppet mig vid liv.
Jag vill leva för alltid och för evigt.
Med dig vid min sida känner jag mig stark.
Som en ande som svävar fritt.
Din aura är bland det vackraste jag sett...
 
 

down.

Länge sedan jag fick ett backslag nu.
Man borde ju inte bli förvånad egentligen.
Menar, det har ju trots allt gått en månad där jag haft en sur dag.
Så egentligen får jag väl vara riktigt nöjd.
 
Men det är jag såklart inte.
This backfire shit aint my thing.
 
Aja.
Bara å packa ihop sig själv å dra vidare.
På alla plan!

Ingenting är omöjligt!

Visst finns det saker som kunde ha varit enormt mycket bättre.
Men det känns som jag är på väg mot rätt håll.
Jag vet att jag siktar högt och samtidigt skjuter lågt.
Men det finns inget annat att göra just nu.
Skjuter jag mig själv i foten får jag skylla mig själv.
 
Jag känner mig tillfredställd med läget. 
Lurar mig själv att jag är lycklig fast jag mestadels känner mig jävligt trött.
Men det är så det får vara just nu.
Falsk lycka är betydligt bättre än ingen lycka.
Känns konstigt men det är så det får vara just nu.
 
Lycka är alltid tillfälligt och därför får man ta till vara på den medans den finns.
Även om man är sin egen lyckas smed kan man inte alltid påverka det hela.
Ibland rinner sanden ur...
 
Däremot är jag otroligt glad över att jag fått börja jobba och säljer igen.
Att sälja ger mig ett kick och det är bara att köra på.
Jag känner mig på hugget samtidigt som jag känner mig rädd.
Vet inte om det är för att jag har så otroligt höga mål för mig själv eller om 
det är för att jag måste sikta högt för att komma någon vart just nu?
Eller är jag rädd att faktiskt lyckas? 
 
Vad innebär det egentligen om jag lyckas? 
Det skulle helt klart förändra exakt allt.
Möjligheterna för vår framtida lycka står helt klart på spel...

Att leva?

Får ofta höra att jag ska njuta av stunden. Leva just här och nu. Lära mig leva. Jag förstår det hela...

Frågan är hur mycket kan jag leva för stunden när den stunden har ett slutdatum?

Last time?

Ni vet när man tar steget ut. När man lämnar ett ställe.
Den där känslan när man inte vet när nästa gång blir då man ska tillbaka, 
ifall man ska tillbaka. Den känslan!
 
Idag gjorde jag mitt kanske sista pass i butiken. 
De här året har verkligen bjudit på otroligt många "sista gången".
Kanske till och med för många om ni frågar mig.
 
På torsdag sätter jag foten på nya stället - igen. 
Har varit där en gång på intervju förut. Så helt nytt blir det inte.
Men ändå. Denna gången börjar jag där! 
Så sjukt spännande. Men också lite nervöst faktiskt.
 
Jag älskar att vara lite små nervös. 
Det betyder att det betyder något för mig.
Hade jag varit likgiltig så hade jag kunnat skita i det hela.
 
Prinsessan e hemma här sen igår. 
Imorgon är det tandläkaren för henne så vi är helt lediga.
Utom den lilla timmen då vi ska dit. 
Känns bra då jag går kurs torsdag-söndag denna vecka och 
hon då kommer vara med farmor å gå på kalas mm.
 
Idag har vi öppnat lite paket och testat alla kläderna.
Perfekt när man får massa fint att klä prinsessan i!
 
Längtar så otroligt mycket till att vi ska flytta. 
Helt galet så kul det ska bli att äntligen kunna få ordning på exakt allt.
Kanske inte på en gång, men tids nog :)
Mor hade skickat med lite mer inrednings prylar till mig
och jag längtar tills jag får fixa å piffa!
 
Något annat som jag längtar efter är Hannabanana! 
Oj så sjukt skönt det ska bli med henne igen. 
Det här med buzy life för henne och mig samtidigt gör att vi måste 
planera in våra små snickelisnackisar och hälften blir osagt.
Galet så mycket man missar på kort tid.
 
Längtar så otroligt!

Jag inväntar en förändring.

Den där känslan när man bara sveps över av känslor.
När man känner att man mår bra. Trots allt som händer.
Alla känslorna bara blir ett med en själv. Man känner sig övermäktig och livrädd.
 
Man känner sig varm i kroppen. Allt är perfekt för man ser inte det operfekta.
Man ser bara lösningar, skratt och allt är rosa hjärtan.
 
Sen plötsligt inser man vart man är på väg och stannar till av rädsla.
Tänk om jag är på väg att förlora allt? Tänk om jag skulle klanta mig?
Vad händer då? 
 
Jag vet att jag är en sucker for love och jag vet att jag ibland inte borde. 
Men jag kan inte hjälpa det. Ibland träffar man bara personer man klickar med.
Och livet blir så där perfekt fast det inte alls borde vara det.
 
Jag inväntar en explosion. Att allt går åt helvete. Att inget blir som jag vill.
Men faktum är att jag denna gången inte ens bryr mig ifall det skulle gå helt fel.
För så här är det. Går det fel så var det inte meningen. 
Då var det inte rätt och det finns egentligen ingen mening med att vara ledsen.
 
Dessutom har jag inte skrattat eller känt mig så här glad på väldigt länge.
Inte ens förra veckan när jag kände mig helt tom. När både stress och press blev för mkt.
Inte ens då var jag ens i närheten av att känna mig ensam. 
 
Aldrig förr har jag haft så mycket lycka kring mig. 
Så mycket positivt att se fram emot.
Så många människor att älska på samma gång.
Det kanske bara är en positiv våg som sköljer över mig
men jag ska ta tillvara på den och njuta varje sekund.
 
Man lever bara en gång - och den gången är här och nu!

När nyfikenheten tar över...

Det finns få saker som är så irriterande som när man kommer på sig själv med att endast göra vissa saker pga nyfikenhet. 

Jag tror min avsaknad av kontroll blir allt mer märkbar när min nyfikenhet kommer fram. Svårt att sätta ord på varför eller hur men på något sätt försöker jag trotsa det hela. Oftast utan framgång. 

Framgång kommer i en helt annan del. Delen där jag faktiskt har kontroll och chansen att påverka. 

Frågan är vart min nyfikenhet är då?
Är det bara kul när man själv inte har kontroll över det hela? 
Eller finns det en del som låter en ta del av bägge sidor? 

Jag lyckas verkligen alltid att fucka min hjärna på ett eller annat sätt...

hur ska man kunna välja?

Funderingarna är många.
Valen är desto fler.
Men hur kul är det egentligen när valen verkar vara beige eller grått?
 
Självklart är det soffor jag funderar på.
Nu när vi flyttar till större och kommer få ett stort vardagsrum 
så blir det svårt att försöka leva utan en soffa eller två?
Det är otroligt mysigt med en stor soffa med divan osv.
Men himlans praktiskt med 2 soffor. 
Det ser liksom genast mycket mer ombonat å hemtrevligt ut?
Eller gör det det med en stor soffa också?
Troligen :)
 
Jag är iallafall säker på att jag inte ska köpa något innan 
vi faktiskt har flyttat in. Lär ju hinna ändra mig tusen ggr.
Men hittills tror jag att beige eller ljusgråa soffor är det som gäller.
Hade ju mörkgrå när Alwis var liten och känner inte alls för det i nya.
Egentligen dras jag mest mot vitt. Men med hund å barn, 
ja man vill ju liksom vara lite smart också. När man kan ;)
 
Frågan e om man ens ska ge sig in på den där tv djungeln?! 
(hon som levt utan tv i över 2år snart)
 
Nä nu blir det plock å disk å sen film!

Trött å ännu mer trött...

Sådär ja. Är det höst deppen som är på ingång eller är de kroppen som inte kan förstå att det fortfarande är tidigt på kvällen? Återstår att se men sedan 17 har jag gäspat konstant och ligger sedan en halvtimme tillbaka i sängen. Klar för natten. Känns märkligt men skönt. Jag behöver komma tillbaka i min sömn rytm som varit förstörd i några år nu. Mest pga stress antar jag. Mycket pga graviditet å småbarn. 

Jobbet lunkar på. Jag trivs bra även om det inte är allt för mkt att göra. Imorgon ska jag ha med en bok även om jag tror att leveransen kommer. Vi har väntat på den hela veckan. 

Är otroligt spänd på hur det ska bli att gå in i min lgh kring den 1nov. Känslorna, lyckan och framförallt nyfikenheten tar över mig helt! 

Nästa vecka ska jag börja packa på riktigt. Känns kul men jobbigt. Ännu en gång ett gäng lådor. Men denna gången slänger jag otroligt mkt. Jag vill inte ha med vissa saker härifrån. Aldrig mer!

Nu ska jag sova. Godnatt!

Så nära men så långt ifrån...

Jag är precis där jag vill vara.
Har exakt lagom att se fram emot.
Livet är spännande och fartfyllt.
Lugnt och tryggt ibland.
Precis så som jag vill ha de.
 
Men ändå finns den där längtan.
Den där stävan efter så mycket mer.
Att få bestämma och vara vuxen är skrämmande.
När man dessutom har barn måste man tänka efter klokt
på alla dessa stora beslut. 
Ibland orkar jag helt enkelt inte.
 
Att ha 2små som man måste tänka på i alla situationer.
Det är både en lättnad (så man inte kan sväva iväg helt)
men också ett hinder. Man vågar helt enkelt inte sväva iväg.
 
Nu svävar vi för fullt!
Vi satsar och vi vinner på det i längden.
Jag är trött på att inte ha plats. 
Trött på att inte veta vart mina saker är.
Nu har vi en ny lägenhet att se fram emot.
Och den här gången är det JAG som valt.
Ingen annan. 
 
Beslut är tagna och jag älskar det!
 
Nu ska vi bara besluta oss om vad vi ska ha kvar...

Äntligen!

Tänkte först inte ens skriva något. 
Sen kunde jag inte hålla det hemligt.
Och nu är det ute.
 
Vi har äntligen fått en lgh!
Ska bara få det på papper också så är jag mer än nöjd.
 
Så jäkla skönt det känns!
Helt klart värt varje krona.
Slippa stressen och paniken.
Kunna erbjuda Alwis det bästa.
 
Jag har gjort många beslut på senaste året och detta är helt klart 
ett av dom bästa jag någonsin kunde ta!
 
Holy shit so happy!
<3

Dagens mood - not so great!

Feber, illamående, stressad å vill bara spränga huvudet.
Det är väl ungefär den känslan jag har just nu.
Borde vara världens bästa dag eftersom bby e hemma men istället 
känner jag bara sorg för att jag inte kan ge henne allt jag vill.
 
Just nu känns boende situationen verkligen kaos.
Att inte veta vart vi tar vägen och när driver mig till vansinne.
Att dessutom inte alls kunna kontrollera de - not fun!
Not fun at all...
 
Jag tog mig iallafall iväg på en intervju idag. 
Hade ju varit fantastiskt om det kunde lösa alla mina problem.
Men ett problem löst = tusen nya.
Så jag tog mig iallafall iväg dit å dom ska höra av sig oavsett.
Vi ser väl hur det går. Vågar liksom inte ens bygga upp en förhoppning.
 
Annars då?  Måste verkligen bestämma mig hur jag ska kunna ta tag i mitt liv.
Men det känns som jag återigen lämnar de i någon annans händer.
Vilket jag självklart inte gör. Men jag önskar verkligen någon kunde fixa allt så jag slapp.
Självklart fungerar det inte så. Så det är lika bra å fixa allt själv.
 
Nu ska jag äta massa mackor å sen sova. 
Imorgon jobb på älskade butiken igen!

♥Jordgubbsdrömmar♥

Sötblogg med söta drömmar...

RSS 2.0